man tror det ska vara för alltid
men jag längtar!!!
minns du när vi lekte fram tills himlen skiftade färg???
Deprimerande
Idag kommer jag berätta om en fd. arbetskollega vi jobbade tillsammans under ett par år. Denna killen hade sen 13års ålder intagit diverse kemikalier dagligen tills den dagen han fyllde 20år då han fick ett erbjudande att börja jobba som personlig assistent givetvis med den förutsättningen att han slutade med drogerna.
Han flyttade hit dit jag bor städade upp sig och började jobba som pers.ass vi träffades och blev väldigt bra vänner under 14års tid gav han fan i drogerna... han älskade livet, visst hade han sina dippar men han var stark och tog sig i kragen han gav sig fan på att inte börja om med drogerna.
Han träffade en kvinna och livet var rosenrött kan man väl säga de fick ett barn. Detta barnet hade kolik påfrestningen blev för stor att vara tillgänglig dag som natt och ändå jobba han fixade inte. Han började sakta men säkert om med drogerna i smyg. Tills det blev ohållbart han blev avskedad med omedelbar värkan hans kvinna valde att lämna honom han orkade inte längre.Drogandet tog återigen överhand.
Idag cirka ett år senare har jag fortfarande ingen aning om han lever jag vet inte vart han är och hur han mår. Det man hör är lösa rykten om att han är värre nu än vad han tidigare var. Man ser ibland på facebook att han vart ut en sväng men inget mer än det.
I början kunde man ibland träffa honom på stan och då fick man alltid en bamse-kram och en viskning i örat "förlåt."
Det som jag vill ha sagt med allt detta är att jag anklagar absolut ingen för vad som hänt, givetvis är det ingens fel. Men ja alltså som sagt det jag vill ha sagt är att de kan gå så snabbt från att ha allting som man vill ha till att ha någonting som man aldrig mer ville ha. Inom loppet av ett år tappade denna grabben allt som var "värt" någonting för honom flickvän,barn,jobb och kompisar. Jag försvarar inte heller killen här på något vis. Men jag tycker det är förbannat tragiskt. Man hör många säger han har gjort sitt val han valde drogerna framför sitt eget barn!
Jag tror inte alls han har VALT! drogerna framför sitt eget barn, visst alla människor har sitt jävla val att börja knarka eller att inte börja innerst inne vet du ju alltid konsekvenserna av drogandet. Men jag tror knappast att snubben tänkte att nä fy fan mitt barn har ont i magen nu måste jag skjuta i mig en rackare. Jag tror däremot att det blev för mkt av allt allting blev för jobbigt vi tar den enklaste vägen ut lixom.
Jag tror inte heller att killen hade planerat att hans liv skulle bli till misär igen att han skulle falla så jävla hårt han tänkte kanske någonstans inom sig att vafan en gång är ingen gång nog fan fixar jag det ingen behöver väl få veta?
Saken är den en beroendeperson kan i regel aldrig bara röka en spliff, trycka lite tabletter eller ta sig en sup.
Absolut finns det människor som kan detta men i regel så är det faktiskt så att tar man ett återfall så är det kört.
Jag hoppas även att denna karl kommer att ta sig upp ur skiten igen att han en vacker dag kommer stå där med sitt charmiga leende och sina härliga glittrande ögon och krama mig och jag kan säga åt honom "Du fixade det!"
Jag hoppas att detta blir väldigt snart för det sista jag såg av honom var inte roligt att se hans ögon glittrade inte längre de var sorgsna och hans leende var tillgjort. Däremot hans kram var hjärtligt.
Denna arbetskamrat är en arbetskamrat som satt djupa spår i mig, jag vet i stort skett allt om honom och han vet i stort skett allting om mig. Därför känns det väldigt väldigt jobbigt att veta att han finns där ute någonstans förmodligen påtänd. Jag tänker på honom varenda dag lever han?? När man jobbar på de stället som vi jobbade på tillsammans så träffar man ju på gemensamma arbetskollegor man hör hur de pratar om honom hur han kunde göra så här, hur kan man vara så jävla dum osv.
Och det gör mig ledsen för som sagt jag tror inte att han började om att knarka pga att hans barn tex hade ont i magen eller att han bråkade med kvinnan i sitt liv eller något annat, jag tror suget blev större och större och till slut så blev allting för mycket för honom och som sagt vad väljer man? den enklaste vägen ut givetvis, så gör vi väl allihop i regel? Hur förbannat jävla tragiskt det än är så tror jag inte han ville hamna där han är idag, utan de är hans beroendesjukdom som tagit över honom.
Men jag hoppas och ber för honom och alla andra aktiva beroendepersoner där ute att de ska finna rätt väg igen!
och slutligen vill jag berömma alla ni andra nyktra alkoholister och narkomaner som verkligen håller er på rätt väg! ni är fruktansvärt starka och jag beundrar er! helt otroligt!
Man kan som sagt aldrig vara nykter och drogfri för någon annans skull!
Det viktigaste först & en dag i taget!!!!!
Puss på er!!
kan man glömma det som varit!!?
För att kunna tillfriskna måste man kunna se vart problemet sitter och man måste kunna prata om sina känslor!! detta är det värsta jag vet! jag hatar det! vad fan e känslor? om jag mår jätte dåligt en dag och träffar någon som säger men gud hur är det du ser inte alls ut att må nått bra är du ledsen? då kan jag tänka vafan vet du om det håll bara igen käften! men jag ler och säger att jag mår bra.. fortsätter personen att ifråga sätta mig känner jag mig jävligt trängd och väljer att så fort som möjligt avsluta konversationen och går där ifrån.
Jag är groteskt rädd för att känna känslor! det finns inget värre än att göra det.. det kan vara vanliga känslor som sorg,tomhet, lycka, KÄRLEK!
De sistnämnda är jag livrädd för! jag har blivit så äckligt bränd i mina dagar plus att jag har aldrig kunnat känna en riktig kärlek.. Om jag märker att jag börjar gilla en människa så tar jag direkt avstånd och tankarna börjar cirkulera håll dig undan! skapa inga problem! det går över! men kom igen ge dig, varför skulle han ens vilja ha dig? men är du pantad eller? lämna de! så går mina tankar Osäkerhet! Otrygghet! jag har inte levt i en trygg hemmiljö när jag var liten! jag har inte haft ett sunt levende, jag har inte haft tillit till min pappa!
Hur fan lever man ett fungerande liv utan ångest, utan osäkerhet, utan hat, utan frustration, utan sorg, utan skam, utan bitterhet. Hur får man ett liv där man faktiskt kan känna sig trygg??
Hur lär man sig att acceptera sig själv??
Jag tror jag tappade tråden där en stund.. över till tillfrisknandet i alla fall.. för att kunna tillfriskna från sitt medberoende så måste man uppleva känslorna lika starka som de var då!? okej, jag ska vara ärlig och säga att detta skrämmer jävlat skiten ur mig! jag tycker det är riktigt obehagligt nu! vad kommer jag inte tycka om jag skulle uppleva detta igen?
Nästa steg är att dela dessa känslor med andra människor.. okej, det kan jag köpa men det handlar fortfarande om att prata med andra om MINA känslor, men jag vet att andra som är där är i min situation allihopa och jag vet att de är dom som vet exakt vad jag pratar om och dom finns där för att trösta mig.
Sen kommer vi till steget där de handlar om att ta ett beslut om i mitt fall relationen till min far som skadat mig och fortfarande skadar mig. Nu blir jag riktigt rädd vad menar dom nu ja alltså jag fattar ju att dom menar att jag måste fatta i ett beslut om jag fortfarande vill vara kvar i detta levende som medberoende till min far eller om jag vill tillfriskna men detta gör mig jävligt rädd.. det är ändå min pappa ni vet!
Nu gick jag efter några steg som några amerikanska terapeuter har skrivit J & L friel.
Gode gud! hjälpe mig!
Skänker tankar till er alla där ute som är i samma situation!
Tusen styrkekramar till er!!!!!
/ en trött förvirrad medberoende.
Ledsen...
när jag är sorgsen ledsen och förbannat bitter! En kväll när tårarna sprutar och jag inte kan le.
Ikväll är en kväll när jag skulle vilja samla ihop alla missbrukare och rädda dom från fördärvet...
men det går inte! jag kan inte förändra någon det måste dom göra själv det är dom själva som måste ta beslutet att vilja vara nykter och drogfri!
För det går inte att vara nykter och drogfri för någon annans skull!
Ikväll tänder jag ett ljus för alla beroendepersoner, både dem som fortfarande lever och för de som har gått bort pga missbruk.
Jag skänker även en tanke åt de anhöriga där ute i världen.
bild lånad av google.
Avslutar med sinnesrobönen.
bild lånad av google.
