levasommedberoende

Nej! säger  jag man kan aldrig glömma däremot kan man acceptera läget för vad de har varit och är. Det finns inga jävla genvägar till att glömma och förlåta! jag kan säga att jag kommer aldrig glömma min uppväxt.. jag har försökt tro mig been there done that.. de fungerar ett tag FÖRNEKELSEN,BORTTRÄNGNINGEN. Tills allting kommer tillbaka som en käftsmäll och överöser dig med ångest vad är de du håller på med? vem är de du skyddar är det dig själv eller din pappa? jag har försökt ta genvägar genom arbetet med att hantera mitt medberoende men det finns inga genvägar för att nå ett mål så måste man ta sig igenom smärtan man måste faktiskt uppleva känslorna hur fruktansvärt jävla tungt och jobbigt det än är.. det går inte att gå runt problemet och tro att allting ska bli bra sen.  Att bearbeta medberoendet är det enda man kan göra för att tillfriskna från det.

För att kunna tillfriskna måste man kunna se vart problemet sitter och man måste kunna prata om sina känslor!! detta är det värsta jag vet! jag hatar det! vad fan e känslor? om jag mår jätte dåligt en dag och träffar någon som säger men gud hur är det du ser inte alls ut att må nått bra är du ledsen? då kan jag tänka vafan vet du om det håll bara igen käften! men jag ler och säger att jag mår bra.. fortsätter personen att ifråga sätta mig känner jag mig jävligt trängd och väljer att så fort som möjligt avsluta konversationen och går där ifrån.

Jag är groteskt rädd för att känna känslor! det finns inget värre än att göra det.. det kan vara vanliga känslor som sorg,tomhet, lycka, KÄRLEK!

De sistnämnda är jag livrädd för! jag har blivit så äckligt bränd i mina dagar  plus att jag har aldrig kunnat känna en riktig kärlek.. Om  jag märker att jag börjar gilla en människa så tar jag direkt avstånd och tankarna börjar cirkulera håll dig undan! skapa inga problem! det går över! men kom igen ge dig, varför skulle han ens vilja ha dig? men är du pantad eller? lämna de! så går mina tankar Osäkerhet!  Otrygghet!  jag har inte levt i en trygg hemmiljö när jag var liten! jag har inte haft ett sunt levende, jag har inte haft tillit till min pappa!


Hur fan lever man ett fungerande liv utan ångest, utan osäkerhet,  utan hat, utan frustration, utan sorg, utan skam, utan bitterhet. Hur får man ett liv där man faktiskt kan känna sig trygg??

Hur lär man  sig att acceptera sig själv??

Jag tror jag tappade tråden där en stund.. över till tillfrisknandet i alla fall.. för att kunna tillfriskna från sitt medberoende så måste man uppleva känslorna lika starka som de var då!? okej, jag ska vara ärlig och säga att detta skrämmer jävlat skiten ur mig! jag tycker det är riktigt obehagligt nu! vad kommer jag inte tycka om jag skulle uppleva detta igen?

Nästa steg är att dela dessa känslor med andra människor.. okej, det kan jag köpa men det handlar fortfarande om att prata med andra om MINA känslor, men jag vet att andra som är där är i min situation allihopa och jag vet att de är dom som vet exakt vad jag pratar om och dom finns där för att trösta mig.

Sen kommer vi till steget där de handlar om att ta ett beslut om i mitt fall relationen till min far som skadat mig och fortfarande skadar mig.  Nu blir jag riktigt rädd vad menar dom nu ja alltså jag fattar ju att dom menar att jag måste fatta i ett beslut om jag fortfarande vill vara kvar i detta levende som medberoende till min far eller om jag vill tillfriskna men detta gör mig jävligt rädd.. det är ändå min pappa ni vet!

Nu gick jag efter några steg som några amerikanska terapeuter har skrivit  J & L friel.

Vi måste identifiera det som vi har utsatts för som barn.

Vi måste uppleva våra känslor kring detta - inte bara tala om dem.

Vi måste ta till oss dessa känslor, dvs låta de bli lika starka som de verkligen var när situationen inträffade.

Vi måste dela dessa känslor med andra människor.

Vi måste fatta ett beslut om vår relation till den personen eller de personer som skadade oss och som fortsätter skada oss.

Först därefter kan vi börja tillfriskna och förlåta.

Gode gud! hjälpe mig!




Skänker tankar till er alla där ute som är i samma situation!

Tusen styrkekramar till er!!!!!


/ en trött förvirrad medberoende.