levasommedberoende

Hej! 

 

Jag är nu tillbaka  här efter en lång tids uppehåll.. Jag har inte uppdaterat denna bloggen på flera år. Jag har någon gång varit in och tittat på era fina kommentarer.All heder och kärlek till er som fortfarande besöker denna bloggen och finner styrka och trygghet i den.

 

Som sagt ett par år har gått sedan jag uppdaterade bloggen sist och detta beror mest på mig själv,  jag har under lång tid känt mig nerstämd, orkeslös, uppgiven. you name it.  Jag har nog inte riktigt vilja ta till mig  signalerna om hur jag egentligen mår, utan kört full fart  rakt in i väggen! PANG! KRASCH! BOM!  

 

Det började våren 2012, Jag grät mig till sömns på nätterna, jag grät på dagarna, jag svimmade i kassakön,jag sket i mitt mående och jag sket i alla andra.  Känslan av otillräcklighet, att jag inte duger , kraven på att prestera trots att kroppen säger emot. ett rop efter hjälp i det tysta!  tills jag en dag  under mer eller mindre tvång blev tvungen att kontakta vårdcentralen. Det togs prover och efter samtal med läkaren så kom man fram till att jag led av kraftig ångest, panikångest och utmattningssymtom.

 

Självförsvaret slog givetvis in igen Jag? panikångest? så kan de ju inte vara! jag ska ju jobba med de här jag har ju mina verktyg i verktygsbältet jag vet ju signalerna.  Hur kunde jag ha missat det? utmattningssymtom? vadå utmattningssymtom? jag är lite trött och lite  less men är jag verkligen utmattad? 

 

Jag gick hos beteendevetare i månaders tid, man försökte hitta grunden till min panikångest,  vi har karvat och grävt i mitt undermedvetna  jag har gråtit triljaderstårar snytit mig i tusentals näsdukar och kunnat skratta i minutrar. I dessa samtalen fann jag någonstans mig själv,  vi har dragit upp de mest oerhört läskiga situationerna som jag har varit med om till de absolut bästa och roligaste. Vi har målat upp vägar hur jag ska kunna må bättre, vi har kämpat med blod, svett och tårar med medberoende, vi har kommit fram till att man måste kyssa många grodor innan man hittar sin prins. Ja  jag kan tala om det här i evigheter. 

 

Hur känner jag mig idag? Jag känner mig som en ny människa, för ett par år sen trodde jag inte att jag skulle stå där jag står idag, att jag skulle kunna blicka tillbaka på mig själv för ett par år sen hur annorlunda jag var en liten flicka i ett stort skal. jag ser en trött, utmärglad människa med framtids ambitioner och vilja att ta över världen men orken fanns inte, jag var en människa med så mycket instängda känslor, med så mycket frustration och ilska kring min pappas beroende, som jag inte vågade plocka fram. Idag ser jag en välmående kvinna med VILJAN OCH STYRKAN att kunna erövra världen, med drömmar om framtiden som jag håller på att förverkliga. En känsla av att jag duger tame fan som jag är!  Idag känner jag mig för första gången på väldigt länge lycklig! tacksam för livet och allt vad de har att ge.  Jag känner mig redo!

 

Min pappa är fortfarande beroende, han dricker om än mindre. Idag kan de räcka med en dag i veckan men de är samma beteende, jag  har fått lära mig att jag är maktlös, det är hans val. Jag kan inte hjälpa honom så länge han inte vill själv, jag kan bara jobba på mitt eget medberoende och så långt har jag kommit till insikt att sålänge min pappa väljer flaskan före oss,så länge väljer jag livet framför honom. När han väljer att be om hjälp om stöttning och peppning den dagen finns jag där. Med detta menas inte att jag ger blanka fan i min pappa. Jag älskar min pappa för den fina underbara personen han är nykter.  Men jag hatar den personen han blir när han dricker. 

 

Jag jobbar med mig själv varje dag,  jag hade verktygen  att kunna hantera allt de här tidigare, det var bara det att verktygen hade trillat av verktygsbältet, och själva bältet blev för tungt att bära. Idag finns dom väl fastkilade i mitt bälte och  jag använder dem dagligen för att jobba med mig själv. Min panikångest känns betydligt längre bort än vad den var för ett par år sedan, visst dyker den upp i vissa situationer särskilt när jag blir stressad eller är orolig för nått. men jag kan hantera det, det kunde jag inte för ett par år sedan. 

nu finns verktyg.

 

Jag säger det förut och jag säger det igen!

 

Fuck you medberoende! jag har tagit tillbaka mitt liv!