levasommedberoende

Som sagt som tidigare nämnt så väljer man vad man vill göra och inte göra. För alla har en vilja! sen är det en annan sak att man kanske lättare faller för grupptryck eller så är man ståndaktig.

Jag säger inte att jag är guds bästa barn att jag alltid varit laglydig. för då ljuger jag.
Men det jag kan säga är att jag har aldrig testat droger och det är något som jag är förbannat stolt över!
eller aldrig testat droger jag har ju druckit alkohol och det är ju också en drog så nu ljög jag.

Men nu pratar jag om narkotika och övrigt.  trots att jag umgåtts med folk som  supit och knarkat och gjort diverse kriminella saker så har jag aldrig prövat.  och hur kommer då sig detta?

Jo, för  jag har alltid varit livrädd för det, mes, kan en del tycka , starkt jobbat tycker andra. jag vet inte om jag tycker någonting av det.  mes tycker jag absolut inte att jag är och stark är jag ju inte heller egentligen om ärligheten ska fram så är jag en väldigt skir människa. Och tänker jag idag tillbaka på den tid när jag var i de "vilda" kretsarna så blir jag ändå förvånad över mig själv att jag faktiskt inte föll för grupptrycket att jag stod pall för det! för det var just under den här perioden som  jag var som skirast.

När man träffar gamla polare från den här tiden så är det med sorg i hjärtat man ser vart en del av dom hamnat idag. men man blir också varm i hjärtat när man ser personerna som rest sig. Dom som var helt nerkörda i skiten under den tiden men som idag står där rakryggade, snygga och med stolta hållningar, många av dem har hus och familj idag.  All cred till dom!! och all cred till dom som försöker!

Men hur det än är så finns dom allihopa nära hjärtat, oavsett hur de gått för dem för personen bakom drogerna,alkoholen, kriminaliteten det är fina människor. <3

Ibland  brukar jag fantisera om vart jag hade varit idag om jag hade börjat med drogerna. Hade jag överhuvudtaget varit vid liv? När de blir för obehaglig trycker jag bort tankarna och tänker i stället på vart jag är idag.

Jag står här idag i en verklighet som jag inte hade en tanke på att de kunde bli så här för ett par år sedan.

Jag har det bra, jag har jobb, nära och kära och allting som man bara kan tänka sig.. jag studerar för fullt och ibland känns det som att jag är full lärd inom alkohol och narkotika områden som jag läser, men jag tror aldrig att man blir det.   Jag kommer  för varje ord jag läser närmare mitt mål att få jobba med det jag vill nämligen personer med beroende problematik.

Jag har snart nått mitt del-mål i mitt liv att vara klar med utbildningen, nästa mål är att starta eget. Men nåja en dag i taget ;)

Jag jobbar med mig själv varje dag, dels för att förbättra min självkänsla men även för att kunna hantera mitt medberoende jämte mot min pappa.
Jag är uppvuxen med reglerna prata inte, känn inte, lite inte på någon kan man säga. Och detta är naturligtvis väldigt svårt än idag fastän de var såpass länge sen jag flyttade hemifrån

Prata har jag  gjort en hel del med mina vänner fast än jag lovat att jag inte fått de.
Men fortfarande är de mycket  man  har inom sig som man bara vill få ur sig och eftersom jag har en polare som är i samma sits som jag så pratar vi mycket, hon är min själsfrände hon är i stort skett mitt allt. Vi vet allt om varandra. vi  hjälper varandra i motgångar!

 Känna?  Ja, nu kommer vi till de värsta punkterna att inte känna.
De är något som jag får arbeta med dagligen att kunna känna mina känslor, för det är något man blir expert på som medberoende att trycka bort känslorna ilskan,ångesten,frustrationen.. Men idag har jag kommit en bra bit på vägen jag kan  prata om det till viss del och jag kan visa känslorna samt att jag kan hantera dem på ett bättre sätt. Förr kunde folk säga "vi ser ju att du mår dåligt" medan jag förskönade med diverse olika symtomer och lögner. Idag kan jag erkänna för dem att jag mår dåligt och framför allt erkänna de för mig själv.. det finns inga spikraka vägar att bli kvitt ett medberoende men när jag känner att jag tar en skarp vänstersväng efter min väg så stannar jag upp, tänker efter backar 2 steg och  fortsätter sakta men säkert framåt på vägen som en vackerdag gör mig fri.


Nu har vi kommit till att inte lita på någon.. ja vad ska man säga.. lita på någon vad är det? vad är tillit till en annan människa? Förr litade jag inte på någon det fanns ingen i hela världen jag litade på. Livrädd för att folk skulle såra mig  som jag var van vid så valde jag hellre att stänga dem ute. När jag väl valde att försöka att börja lita på någon så blev jag bränd och så gick det ett par år. Tills jag bestämde mig att nu jävlar är det bra! jag tar inte de här längre!  Jag stängde ut alla föräldrar,syskon,vänner och framför allt kärlek. Det fanns inte i mitt liv under en period.  Till sist kom jag fram till att jag inte kunde fortsätta såhär så jag började sakta men säkert öppna mig igen jag öppnade muren och släppte in lite grand i taget och idag så går det lättare men det är en lång väg kvar, mannen jag lever med idag är den som bekräftar mig mest hela tiden i stort skett han talar dagligen om för mig hur mycket jag betyder för honom och han är livrädd att jag inte ska lita på han. Men jag försöker  och de går lättare och lättare men som sagt en lång väg kvar tills jag når mitt mål men jag ger aldrig upp! jag är en fighter!!  jag försöker främst av allt börja lita på mig själv och mina känslor.


Fuck you medberoende! jag är på väg att ta tillbaka mitt liv!


Fridens Liljor!