-Du kan dra åt helvete.
Tanken med denna blogg är som sagt att jag ska få skriva av mig. Min pappa är inte den som är den utan han är den som säger vad han tycker i alla avseenden oavsett om han e påverkad eller nykter.
Vilket är på gott eller ont för vissa gånger kan han säga hur stolt han är över mig och hur bra jag gör det och andra stunden så kan jag dra åt helvete och just i dessa fall är det helt utan anledning. detta är oftast i berusat tillstånd Vilket gör mig jävligt ledsen men jag har lärt mig hantera det. Men visst fan är det en match att lära sig att sålla mellan vad som är ärlighet och vad som är fyllesvammel ändå så biter båda delarna så jävla mycket.
Idag är en sådan dag när jag bara vill gråta visa hur jäävulskt dåligt jag mår och har mått kunna släppa min fasad som jag har och som jag döljer min sorg och skam för min pappas sjukdom är någonting som jag vet är ett faktum jag kan inte förändra det det enda jag kan lära mig är att börja leva med den. Jag kan inte förändra min pappa det är bara han som kan ta sitt beslut att tillfriskna från sin sjukdom.
Däremot kan jag bli jävligt frustrerad de gånger som min pappa har ringt och bett mig och min dåvarande pojkvän dra åt helvete, helt utan orsak för det är inte bara en gång som det har hänt och det faktum att han inte ens kan ta det i nyktert tillstånd gör mig redigt förbannad. Då kan jag faktsiskt tycka att yttra dig för fan inte om du inte kan göra det i nyktert tillstånd idiot.
Nej, jag tycker inte att min pappa är en idiot jag har någon sorts hat älskelse till honom, jag älskar han ibland och
i vissa stunder känns de som att jag kan döda honom. Det känner nog alla med sina föräldrar men detta är nog på blodigt allvar en hat kärlek mellan far och dotter.
Avslutar med denna.
Gud, ge mig sinnesro.
Att acceptera det jag inte kan förändra.
Mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.
Detta är en vers dikt eller vad man nu vill kalla det för den har i alla fall satt sig väldigt långt inne hos mig och jag ska ärligt säga att jag använder mig av denna nästan varje dag.
Ta hand om er
Tack.
Vilket är på gott eller ont för vissa gånger kan han säga hur stolt han är över mig och hur bra jag gör det och andra stunden så kan jag dra åt helvete och just i dessa fall är det helt utan anledning. detta är oftast i berusat tillstånd Vilket gör mig jävligt ledsen men jag har lärt mig hantera det. Men visst fan är det en match att lära sig att sålla mellan vad som är ärlighet och vad som är fyllesvammel ändå så biter båda delarna så jävla mycket.
Idag är en sådan dag när jag bara vill gråta visa hur jäävulskt dåligt jag mår och har mått kunna släppa min fasad som jag har och som jag döljer min sorg och skam för min pappas sjukdom är någonting som jag vet är ett faktum jag kan inte förändra det det enda jag kan lära mig är att börja leva med den. Jag kan inte förändra min pappa det är bara han som kan ta sitt beslut att tillfriskna från sin sjukdom.
Däremot kan jag bli jävligt frustrerad de gånger som min pappa har ringt och bett mig och min dåvarande pojkvän dra åt helvete, helt utan orsak för det är inte bara en gång som det har hänt och det faktum att han inte ens kan ta det i nyktert tillstånd gör mig redigt förbannad. Då kan jag faktsiskt tycka att yttra dig för fan inte om du inte kan göra det i nyktert tillstånd idiot.
Nej, jag tycker inte att min pappa är en idiot jag har någon sorts hat älskelse till honom, jag älskar han ibland och
i vissa stunder känns de som att jag kan döda honom. Det känner nog alla med sina föräldrar men detta är nog på blodigt allvar en hat kärlek mellan far och dotter.
Avslutar med denna.
Gud, ge mig sinnesro.
Att acceptera det jag inte kan förändra.
Mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.
Detta är en vers dikt eller vad man nu vill kalla det för den har i alla fall satt sig väldigt långt inne hos mig och jag ska ärligt säga att jag använder mig av denna nästan varje dag.
Ta hand om er
Tack.
Kommentarer
Postat av: Stina
Tack för att du lyssnade på mig! Nu är det mycket lättare att läsa det du skriver!
Och som jag skrev tidigare, fortsätt skriva, det är intressant läsning!
Kram!
Trackback