Frustration
Tänker tillbaka på min barndom när familjen hade planerat utflykter eller resor eller bara ett besök hos någon.
Ni vet när man längtade så tok mycket att det bara kittlade i hela kroppen och fjärilarna dansade i magen.
Förhoppningarna var hur stora som helst. Det kunde min pappa rasera på bara 2-3 sekunder.
De där kittlandet i kroppen böts ut till att man blev stel som en pinne i kroppen, de dansade fjärilarna i magen böts ut till en stor fet klump som gjorde ont. Förhoppningarna försvann och sorgen och tårarna kom i stället.
den mening han lade ut på 2-3 sekunder löd: -"vi måste stanna hemma idag, pappa måste fixa det där. Vi åker imorgon istället!"
Det värsta var att jag visste att nu är det inte många minuter bort innan han är knallkork. Besvikelsen man känner går fan inte att beskriva. Det gör så fruktansvärt FRUKTANSVÄRT ont inom en! att gång på gång bli lovad saker och ting men när det väl kommer till kritan så blir det inte så! Pappa tar till flaskan i stället för att umgås med sina barn. Pappa frågade ofta om det gick bra att vi åkte och gjorde besöket eller resan dagen efter eller till helgen. Jag svarade oftast med ett mm.. vad skulle man säga? fastän jag hade sagt nej! nu jävlar ska vi göra detta besöket! vad har jag att säga till om farsan tar ju till flaskan ändå. Han föredrar flaskan före mig.
Min pappa har förstört min tillit till människor jag kan inte lita på människor till 100% för skulle jag göra det så skulle dom garanterat svika mig för det har min pappa i de flesta fall alltid gjort.
Säger någon till mig att jag lovar att ringa dig ikväll bara en sådan skit grej och denna personen glömmer bort det eller liknande så blir jag jätte besviken, fastän jag vet innerst inne att dessa människor ringer inte mig för att de vill vara dumma eller elaka utan de kom bara något i vägen. Men fortfarande blir jag så besviken!
Ibland undrar jag om man skulle kunna vrida tillbaka tiden och göra saker och ting annorlunda skulle min pappa ha gjort de då? Alltså skulle han ha tänkt längre än vad näsan hans räckte och inse att va fan håller jag på med?
vad utsätter jag mig själv och mina barn och min fru för? så här kan de fan inte fortsätta!
Idag blir jag äcklad av hur min pappa betedde sig när vi barn var små som när sånt här hände han lovade och lovade men tog till flaskan i slutändan så försökte han för det mesta kompensera oss barn dagen efter med att ge oss en slant eller köpa godis åt oss fastän de var veckodag. Allting för att döva sitt dåliga samvete!
Ibland vill jag skrika åt min pappa är du jävlat slut i huvudet! öppna dina jävla blå ögon! ser du vad du gör!? du gräver din egen jävla död! ser du inte vad du gör mot dig själv framför allt men även mot din familj!
IDIOT!
Det värsta jag tycker med min pappa det är att han trycker ner andra missbrukare ,
han är då fan inte som som de värdelösa meningslösa missbrukarna som sitter på behandling eller de som sitter på stan! min pappa tycker att människor som sitter på behandlingshem eller de som sitter ute på stan det är misslyckade människor och detta är hans egna ord.
Min pappa är en hemmasupare! han visar sig inte längre ute bland folk när han super! han står där i sitt lilla kryp in och drar i sig sin 75:a sen är det tack och godnatt. Min pappa lever i sin förnekelse ! han inser inte att han är maktlös inför alkoholen och att han i stort skett förlorat kontrollen över sitt liv.
Missbrukare är inte misslyckade människor det är personer som har trampat snett i livet och fortsatt trampa på den banan, antagligen för att det vid sin första sup eller sin första holk var fast i skiten och trodde inte att deras liv skulle sluta så här. För vem fan tror att man ska bli alkis efter sin första sup eller 10starköl eller efter sin första holk? finns nog inte en jävel som tror det! Jag trodde inte heller att jag skulle bli beroende första gångern jag rökte cigaretter idag har jag rökt i 11år det är fan inte så bara att sluta med cig heller.
Nej, nu avrundar jag detta.
Adjö.
