don't talk, don't trust, don't feel.
Det är dom 3 oskrivna reglerna som finns i en missbrukarfamilj.
man pratar aldrig om hemligheten att mamma eller pappa super eller knarkar, man litar inte på människor särskilt inte ens föräldrar och man lär sig stänga av sina känslor. Man orkar helt enkelt inte känna efter längre hur ledsen man blir efter att pappa tar sin sup eller vad de då kan vara.
Överlevnadstrategierna i en missbrukarfamilj är att anpassa sig till det oförutsägbara, barnen har ett stort ansvar men får inte mogna för att föräldrarna alltid vill att man ska vara liten. Tystnad som sagt man pratar inte om sina känslor eller om missbruket. Man förnekar att det finns ett problem, så länge det här fungerar så behöver vi ju inte förändra det eller? Det jag som barn kan höra,se och känna det tror inte omgivningen på, man slutar lita på andra och sig själva. Man börjar isolera sig släpper inte någon in på livet.
Just dessa tre oskrivna reglerna: don't talk, don't trust, don't feel.
Är något man lär sig att leva med.. självklart mår man som barn inte bra för fem öre, men du orkar fan inte känna efter till slut. "Det är ju ändå ingen som bryr sig." i en missbrukarfamilj så är de alltid ett sådant här beteende som man har ett sådant här beteende uppträder i ett missbrukarhem.
Det finns ju då självklart saker man kan göra för att träna bort detta, jag tex blev så jävla less så till slut berättade jag för mina vänner att pappa söp för det hjälpte mig. Men det finns ju även andra alternativ som att prata med kurator, kamratstödjare eller att gå i terapi.
Jag hade velat få gå i gruppterapi med andra barn som är i samma situation få bearbeta mina känslor som man har ni vet all skuld, skam, känslor, tankar, funderingar.
Men det viktigaste av allt är att få prata med någon, att få berätta hur fruktansvärt arg, sårad, ledsen, förtvivlad du är för ensam är fan inte stark!
Man behöver få prata med någon som man känner verkligen lyssnar på en. Någon som berättar för en att du är inte ensammen, det är inte ditt fel att din mamma eller pappa dricker och det är faktiskt tillåtet att prata om att din mamma eller pappa dricker...
Men de allra viktigaste att komma ihåg är att det är inte ditt fel!
Godnatt.
man pratar aldrig om hemligheten att mamma eller pappa super eller knarkar, man litar inte på människor särskilt inte ens föräldrar och man lär sig stänga av sina känslor. Man orkar helt enkelt inte känna efter längre hur ledsen man blir efter att pappa tar sin sup eller vad de då kan vara.
Överlevnadstrategierna i en missbrukarfamilj är att anpassa sig till det oförutsägbara, barnen har ett stort ansvar men får inte mogna för att föräldrarna alltid vill att man ska vara liten. Tystnad som sagt man pratar inte om sina känslor eller om missbruket. Man förnekar att det finns ett problem, så länge det här fungerar så behöver vi ju inte förändra det eller? Det jag som barn kan höra,se och känna det tror inte omgivningen på, man slutar lita på andra och sig själva. Man börjar isolera sig släpper inte någon in på livet.
Just dessa tre oskrivna reglerna: don't talk, don't trust, don't feel.
Är något man lär sig att leva med.. självklart mår man som barn inte bra för fem öre, men du orkar fan inte känna efter till slut. "Det är ju ändå ingen som bryr sig." i en missbrukarfamilj så är de alltid ett sådant här beteende som man har ett sådant här beteende uppträder i ett missbrukarhem.
Det finns ju då självklart saker man kan göra för att träna bort detta, jag tex blev så jävla less så till slut berättade jag för mina vänner att pappa söp för det hjälpte mig. Men det finns ju även andra alternativ som att prata med kurator, kamratstödjare eller att gå i terapi.
Jag hade velat få gå i gruppterapi med andra barn som är i samma situation få bearbeta mina känslor som man har ni vet all skuld, skam, känslor, tankar, funderingar.
Men det viktigaste av allt är att få prata med någon, att få berätta hur fruktansvärt arg, sårad, ledsen, förtvivlad du är för ensam är fan inte stark!
Man behöver få prata med någon som man känner verkligen lyssnar på en. Någon som berättar för en att du är inte ensammen, det är inte ditt fel att din mamma eller pappa dricker och det är faktiskt tillåtet att prata om att din mamma eller pappa dricker...
Men de allra viktigaste att komma ihåg är att det är inte ditt fel!
Godnatt.
Kommentarer
Trackback
