är det 2år sedan du valde att lämna jord livet älskade vän!!
du hade det inte lätt allt de du blev utsatt för av anhöriga och sedan drogerna, när du träffade din kärlek
så valde du att sluta med drogerna vilket vi alla var otroligt stolt över men ångesten, rädslan, paniken kom ikapp dig drogerna gjorde att du kunde glömma för en stund du vågade inget säga och det är absolut ingen som någonsin kommer klandra dig för det! att du inte berättade vad din pappa egentligen utsatte dig för.

Jag är så fruktansvärt ledsen sitter och tänker tillbaka på den tid som var när vi alla umgicks ditt skratt ekar fortfarande genom mitt huvud våra sjuka danser som vi hittade på du och jag ute på parkeringen kommer du ihåg? kommer du ihåg den där midsommaraftonen när vi var ute och åkte bil vi stannade till vid ett stall för du ville hälsa på hästarna du gick in i hagen och försökte få med mig men jag var livrädd.

Kommer du ihåg hur mkt din älskade verkligen älskade dig och gjorde allt för dig!?
jag glömmer aldrig den dagen när telefonen ringde de var min kusin som ringde och jag hörde knappt vad hon sa mellan alla tårar! jag uppfattade någonting om att ***** har tagit livet av sig!

benen blev till bly illamåendet flög över mig jag kunde inte svälja inte andas paniken kom smygandes jag skakade! vad var de hon sa? det enda jag fick fram var vad sa du? när hon upprepat de igen så kom tårarna, ilskan VARFÖR!!?

Det var jag som fick lämna beskedet till din partner hon var 125mil ifrån mig då och jag minns rädslan när jag slog in numret på telefonen! ju mer signaler som gick fram desto mer började hjärtat att klappa!
hon var 125 mil bort jag var här jag fick inte ens se henne i ögonen krama henne och torka hennes tårar när jag lämnade beskedet..

sagt och gjort hon svarade telefon glad ihågen som hon alltid är jag sa att det var någonting jag var tvungen att berätta, det blev knäpptyst i luren tårarna sprutade bara på mig... jag försökte klämma fram att ***** var död!
bang bom pang! klick! lät det i luren hon kastade in telefonen i väggen!

jag fick inte prata nått mer med henne på flera veckor eftersom hennes telefon var trasig och hon bodde som sagt 125 mil bort!

ett par veckor efter var det dags för begravningen...

jag vet inte vad jag ska säga.. när jag såg den vita kistan med en massa blommor kortet på dig så kom illamåendet igen låg verkligen du lilla vackra människa i den där kistan tårarna började rinna ner för mina kinder..
när jag såg din mamma! när vi sjöng tryggare kan ingen vara i kyrkan och när en tjej sjöng du vet väl om att du är värdefull! då brast det! När din mamma kom fram och kramade mig efter begravningen och sa *****  är så glad över att du är här det vet jag!

Att se din parnter springa tillbaka 3-4 ggr till kistan och gråta och böna och be att det inte är sant!
var fruktansvärt hemskt och jobbigt att se paniken i hennes ögon när hon kollade på kistan och säger nej,nej,nej!!
det får inte vara sant kom tillbaka!!! du lovade att aldrig lämna mig!!!


Vi älskar dig så älskade vän och kommer alltid att göra, vi lever på minnena av ditt vackra skratt i våra öron, bilderna av dina vackra bruna rådjursögon som tittade på en och hade de där busiga leendet på läpparna som bara du kunde ha!

Vi lever på alla  härliga underbara minnen med dig *****! minns du förresten den där gången när vi hade överaskningsfesten för din partner när de var äggtävling de var du och jag som skulle tävla mot varandra med ägg på en sked i munnen och springa minns du hur arg du var då du inte vann! haha.. det var roligt.

Du är så fruktansvärt saknad!!!!!!! vi glömmer dig aldrig!!!!!!!!!!!

Jag tror du sitter där uppe någonstans lika vacker som alltid och tittar ner på oss och skrattar med oss när vi hittar på nått bus, jag tror du är en ängel som vakar över oss en skyddsängel!

Det är dom 3 oskrivna reglerna som finns i en missbrukarfamilj.

man pratar aldrig om hemligheten att mamma eller pappa super eller knarkar, man litar inte på människor särskilt inte ens föräldrar och man lär sig stänga av sina känslor. Man orkar helt enkelt inte känna efter längre hur ledsen man blir efter att pappa tar sin sup eller vad de då kan vara.

Överlevnadstrategierna i en missbrukarfamilj är att anpassa sig till det oförutsägbara, barnen har ett stort ansvar men får inte mogna för att föräldrarna alltid vill att man ska vara liten. Tystnad som sagt man pratar inte om sina känslor eller om missbruket. Man förnekar att det finns ett problem, så länge det här fungerar så behöver vi ju inte förändra det eller? Det jag som barn kan höra,se och känna det tror inte omgivningen på, man slutar lita på andra och sig själva. Man börjar isolera sig släpper inte någon in på livet.

Just dessa tre oskrivna reglerna: don't talk, don't trust, don't feel.

Är något man lär sig att leva med.. självklart mår man som barn inte bra för fem öre, men du orkar fan inte känna efter till slut. "Det är ju ändå ingen som bryr sig." i en missbrukarfamilj så är de alltid ett sådant här beteende som man har ett sådant här beteende uppträder i ett missbrukarhem.

Det finns ju då självklart saker man kan göra för att träna bort detta, jag tex blev så jävla less så till slut berättade jag för mina vänner att pappa söp för det hjälpte mig. Men det finns ju även andra alternativ som att prata med kurator, kamratstödjare eller att gå i terapi.

Jag hade velat få gå i gruppterapi med andra barn som är i samma situation få bearbeta mina känslor som man har ni vet all skuld, skam, känslor, tankar, funderingar.



Men det viktigaste av allt är att få prata med någon, att få berätta hur fruktansvärt arg, sårad, ledsen, förtvivlad du är för ensam är fan inte stark!

Man behöver få prata med någon som man känner verkligen lyssnar på en. Någon som berättar för en att du är inte ensammen, det är inte ditt fel att din mamma eller pappa dricker och det är faktiskt tillåtet att prata om att din mamma eller pappa dricker...


Men de allra viktigaste att komma ihåg är att det är inte ditt fel!


Godnatt.