Jag är tillbaka efter en lång tids uppehåll!
Hej!
Jag är nu tillbaka här efter en lång tids uppehåll.. Jag har inte uppdaterat denna bloggen på flera år. Jag har någon gång varit in och tittat på era fina kommentarer.All heder och kärlek till er som fortfarande besöker denna bloggen och finner styrka och trygghet i den.
Som sagt ett par år har gått sedan jag uppdaterade bloggen sist och detta beror mest på mig själv, jag har under lång tid känt mig nerstämd, orkeslös, uppgiven. you name it. Jag har nog inte riktigt vilja ta till mig signalerna om hur jag egentligen mår, utan kört full fart rakt in i väggen! PANG! KRASCH! BOM!
Det började våren 2012, Jag grät mig till sömns på nätterna, jag grät på dagarna, jag svimmade i kassakön,jag sket i mitt mående och jag sket i alla andra. Känslan av otillräcklighet, att jag inte duger , kraven på att prestera trots att kroppen säger emot. ett rop efter hjälp i det tysta! tills jag en dag under mer eller mindre tvång blev tvungen att kontakta vårdcentralen. Det togs prover och efter samtal med läkaren så kom man fram till att jag led av kraftig ångest, panikångest och utmattningssymtom.
Självförsvaret slog givetvis in igen Jag? panikångest? så kan de ju inte vara! jag ska ju jobba med de här jag har ju mina verktyg i verktygsbältet jag vet ju signalerna. Hur kunde jag ha missat det? utmattningssymtom? vadå utmattningssymtom? jag är lite trött och lite less men är jag verkligen utmattad?
Jag gick hos beteendevetare i månaders tid, man försökte hitta grunden till min panikångest, vi har karvat och grävt i mitt undermedvetna jag har gråtit triljaderstårar snytit mig i tusentals näsdukar och kunnat skratta i minutrar. I dessa samtalen fann jag någonstans mig själv, vi har dragit upp de mest oerhört läskiga situationerna som jag har varit med om till de absolut bästa och roligaste. Vi har målat upp vägar hur jag ska kunna må bättre, vi har kämpat med blod, svett och tårar med medberoende, vi har kommit fram till att man måste kyssa många grodor innan man hittar sin prins. Ja jag kan tala om det här i evigheter.
Hur känner jag mig idag? Jag känner mig som en ny människa, för ett par år sen trodde jag inte att jag skulle stå där jag står idag, att jag skulle kunna blicka tillbaka på mig själv för ett par år sen hur annorlunda jag var en liten flicka i ett stort skal. jag ser en trött, utmärglad människa med framtids ambitioner och vilja att ta över världen men orken fanns inte, jag var en människa med så mycket instängda känslor, med så mycket frustration och ilska kring min pappas beroende, som jag inte vågade plocka fram. Idag ser jag en välmående kvinna med VILJAN OCH STYRKAN att kunna erövra världen, med drömmar om framtiden som jag håller på att förverkliga. En känsla av att jag duger tame fan som jag är! Idag känner jag mig för första gången på väldigt länge lycklig! tacksam för livet och allt vad de har att ge. Jag känner mig redo!
Min pappa är fortfarande beroende, han dricker om än mindre. Idag kan de räcka med en dag i veckan men de är samma beteende, jag har fått lära mig att jag är maktlös, det är hans val. Jag kan inte hjälpa honom så länge han inte vill själv, jag kan bara jobba på mitt eget medberoende och så långt har jag kommit till insikt att sålänge min pappa väljer flaskan före oss,så länge väljer jag livet framför honom. När han väljer att be om hjälp om stöttning och peppning den dagen finns jag där. Med detta menas inte att jag ger blanka fan i min pappa. Jag älskar min pappa för den fina underbara personen han är nykter. Men jag hatar den personen han blir när han dricker.
Jag jobbar med mig själv varje dag, jag hade verktygen att kunna hantera allt de här tidigare, det var bara det att verktygen hade trillat av verktygsbältet, och själva bältet blev för tungt att bära. Idag finns dom väl fastkilade i mitt bälte och jag använder dem dagligen för att jobba med mig själv. Min panikångest känns betydligt längre bort än vad den var för ett par år sedan, visst dyker den upp i vissa situationer särskilt när jag blir stressad eller är orolig för nått. men jag kan hantera det, det kunde jag inte för ett par år sedan.
nu finns verktyg.
Jag säger det förut och jag säger det igen!
Fuck you medberoende! jag har tagit tillbaka mitt liv!
Det nalkas midsommar..
Ja vi är numer inne på midsommar veckan för många betyder detta gemenskap och glädje medan de för andra betyder ett rent helvete och oro.
När de närmar sig högtider så tänker jag ofta tillbaka på min egen barndom hur de såg ut på dessa högtider.. också tänker jag på de barn som har sånna förväntningar över hur roligt de kommer att bli nu till midsommar och sen går alla deras förhoppningar och deras glädje i tusen bitar, för att en enda person möjligtvis flera personer ska inta substanser av olika slag.
Det gör mig kräkfärdig, den klumpen som följt med i mina barn och ungdoms år i magen har kommit tillbaka och den knyter sig riktigt så jag får ont i magen och jag biter ihop käkarna.. för jag kommer ihåg.. jag kommer ihåg de kalla julaftonskvällarna när vi gick ute i -25grader i ett flertal timmar för att vara säker på att han sov. Jag kommer ihåg påskloven när vi var lovade att åka iväg till en stuga och bara mysa och må och dagen innan var de inställt.. eller så blev de att åka iväg men de då var det som oftast inblandat alkohol.
Och jag kommer ihåg förväntan innan midsommarafton, förberedelserna att plocka sju sorters blommor, välja de fina kläderna ur garderobern som man skulle få ha på sig, men jag minns även besvikelsen och sorgen när tillställningarna spårade ur.. De svarta ögonen som gjorde att de kröp i kroppen på en, rysningarna.. rädslan.
Jag kommer ihåg hur de var när jag själv var barn.. och därför gör de så helvetes ont!!! för jag är maktlös. En kompis sa åt mig. Du kan inte rädda hela världen och ta dem under dina vingar. Nä, tack för upplysningen jag är välmedveten om de. Men bara att kunna hjälpa någon, några av dessa barn som får lida och må dåligt bara det skulle göra att de kändes lite bättre!!!
Som sagt midsommar nalkas, hoppas ni får det trevligt! men tänk på era barn och på er själva, anhöriga, vänner osv.. Ta hand om er och drick en läsk i stället för ett par glas vin ;) Själv åker jag bort över helgen vilar upp batterierna på ett ställe som är helt underbart! =) Massa fiske och godmat =)
Så krameli kram på återseende! men ej med lika lång väntetid denna gång ;)
När de närmar sig högtider så tänker jag ofta tillbaka på min egen barndom hur de såg ut på dessa högtider.. också tänker jag på de barn som har sånna förväntningar över hur roligt de kommer att bli nu till midsommar och sen går alla deras förhoppningar och deras glädje i tusen bitar, för att en enda person möjligtvis flera personer ska inta substanser av olika slag.
Det gör mig kräkfärdig, den klumpen som följt med i mina barn och ungdoms år i magen har kommit tillbaka och den knyter sig riktigt så jag får ont i magen och jag biter ihop käkarna.. för jag kommer ihåg.. jag kommer ihåg de kalla julaftonskvällarna när vi gick ute i -25grader i ett flertal timmar för att vara säker på att han sov. Jag kommer ihåg påskloven när vi var lovade att åka iväg till en stuga och bara mysa och må och dagen innan var de inställt.. eller så blev de att åka iväg men de då var det som oftast inblandat alkohol.
Och jag kommer ihåg förväntan innan midsommarafton, förberedelserna att plocka sju sorters blommor, välja de fina kläderna ur garderobern som man skulle få ha på sig, men jag minns även besvikelsen och sorgen när tillställningarna spårade ur.. De svarta ögonen som gjorde att de kröp i kroppen på en, rysningarna.. rädslan.
Jag kommer ihåg hur de var när jag själv var barn.. och därför gör de så helvetes ont!!! för jag är maktlös. En kompis sa åt mig. Du kan inte rädda hela världen och ta dem under dina vingar. Nä, tack för upplysningen jag är välmedveten om de. Men bara att kunna hjälpa någon, några av dessa barn som får lida och må dåligt bara det skulle göra att de kändes lite bättre!!!
Som sagt midsommar nalkas, hoppas ni får det trevligt! men tänk på era barn och på er själva, anhöriga, vänner osv.. Ta hand om er och drick en läsk i stället för ett par glas vin ;) Själv åker jag bort över helgen vilar upp batterierna på ett ställe som är helt underbart! =) Massa fiske och godmat =)
Så krameli kram på återseende! men ej med lika lång väntetid denna gång ;)
Är de inte helt otroligt?
Hur elaka människor kan vara? de finns två sorters människor det är följande: översittare & mytomaner.
Alltså jag är så arg, så arg, så arg! jag kan inte riktigt förstå hur en människa kan vara så fruktansvärt elak! denne uppfyller verkligen kriterierna för ovanstående. Inte bara mot mig utan mot alla i sin omgivning hon har en jävla attityd och tror att hon e störst bäst och vackrast och att alla bokstavligen ska slicka henne i arslet så fort det är något.. hon dundrar fram som ett jordskalv och förstör alla i sin omgivning och trycker ner, manipulerar, utnyttjar you name it!
Hon beter sig som att hon vore så jävla mycket bättre än alla andra! men jag vet vad allting bottnar i, i grund och botten och det är osäkerthet något så fruktansvärt och dålig självkänsla! men bara för att hon har det så rättfärdigar ju inte de att hon kan gå runt och bete sig tamefan hur fan som helst!
och råkar man stöta på henne när hon är med andra så gruvar man sig nästan för att hälsa för man vet att hon kommer att få en att framstå som en idiot framför de andra stackarna som inte vet hur hon är funtad!
Hur som haver skorna skaver.. så är hennes familj precis likadana! och hon brukar själv säga hur arg hon blir när dom dömer någon eller vad de då kan vara.. men hon är sju resor värre själv!
Nä, hörreni vissa människor borde verkligen skaffa lite självdistans rannsaka sig själva och se sanningen i vitögat! vart är de problemet sitter?
Tack och hejs!
Alltså jag är så arg, så arg, så arg! jag kan inte riktigt förstå hur en människa kan vara så fruktansvärt elak! denne uppfyller verkligen kriterierna för ovanstående. Inte bara mot mig utan mot alla i sin omgivning hon har en jävla attityd och tror att hon e störst bäst och vackrast och att alla bokstavligen ska slicka henne i arslet så fort det är något.. hon dundrar fram som ett jordskalv och förstör alla i sin omgivning och trycker ner, manipulerar, utnyttjar you name it!
Hon beter sig som att hon vore så jävla mycket bättre än alla andra! men jag vet vad allting bottnar i, i grund och botten och det är osäkerthet något så fruktansvärt och dålig självkänsla! men bara för att hon har det så rättfärdigar ju inte de att hon kan gå runt och bete sig tamefan hur fan som helst!
och råkar man stöta på henne när hon är med andra så gruvar man sig nästan för att hälsa för man vet att hon kommer att få en att framstå som en idiot framför de andra stackarna som inte vet hur hon är funtad!
Hur som haver skorna skaver.. så är hennes familj precis likadana! och hon brukar själv säga hur arg hon blir när dom dömer någon eller vad de då kan vara.. men hon är sju resor värre själv!
Nä, hörreni vissa människor borde verkligen skaffa lite självdistans rannsaka sig själva och se sanningen i vitögat! vart är de problemet sitter?
Tack och hejs!
Folk som har gjort samma val...
Som sagt som tidigare nämnt så väljer man vad man vill göra och inte göra. För alla har en vilja! sen är det en annan sak att man kanske lättare faller för grupptryck eller så är man ståndaktig.
Jag säger inte att jag är guds bästa barn att jag alltid varit laglydig. för då ljuger jag.
Men det jag kan säga är att jag har aldrig testat droger och det är något som jag är förbannat stolt över!
eller aldrig testat droger jag har ju druckit alkohol och det är ju också en drog så nu ljög jag.
Men nu pratar jag om narkotika och övrigt. trots att jag umgåtts med folk som supit och knarkat och gjort diverse kriminella saker så har jag aldrig prövat. och hur kommer då sig detta?
Jo, för jag har alltid varit livrädd för det, mes, kan en del tycka , starkt jobbat tycker andra. jag vet inte om jag tycker någonting av det. mes tycker jag absolut inte att jag är och stark är jag ju inte heller egentligen om ärligheten ska fram så är jag en väldigt skir människa. Och tänker jag idag tillbaka på den tid när jag var i de "vilda" kretsarna så blir jag ändå förvånad över mig själv att jag faktiskt inte föll för grupptrycket att jag stod pall för det! för det var just under den här perioden som jag var som skirast.
När man träffar gamla polare från den här tiden så är det med sorg i hjärtat man ser vart en del av dom hamnat idag. men man blir också varm i hjärtat när man ser personerna som rest sig. Dom som var helt nerkörda i skiten under den tiden men som idag står där rakryggade, snygga och med stolta hållningar, många av dem har hus och familj idag. All cred till dom!! och all cred till dom som försöker!
Men hur det än är så finns dom allihopa nära hjärtat, oavsett hur de gått för dem för personen bakom drogerna,alkoholen, kriminaliteten det är fina människor. <3
Ibland brukar jag fantisera om vart jag hade varit idag om jag hade börjat med drogerna. Hade jag överhuvudtaget varit vid liv? När de blir för obehaglig trycker jag bort tankarna och tänker i stället på vart jag är idag.
Jag står här idag i en verklighet som jag inte hade en tanke på att de kunde bli så här för ett par år sedan.
Jag har det bra, jag har jobb, nära och kära och allting som man bara kan tänka sig.. jag studerar för fullt och ibland känns det som att jag är full lärd inom alkohol och narkotika områden som jag läser, men jag tror aldrig att man blir det. Jag kommer för varje ord jag läser närmare mitt mål att få jobba med det jag vill nämligen personer med beroende problematik.
Jag har snart nått mitt del-mål i mitt liv att vara klar med utbildningen, nästa mål är att starta eget. Men nåja en dag i taget ;)
Jag jobbar med mig själv varje dag, dels för att förbättra min självkänsla men även för att kunna hantera mitt medberoende jämte mot min pappa.
Jag är uppvuxen med reglerna prata inte, känn inte, lite inte på någon kan man säga. Och detta är naturligtvis väldigt svårt än idag fastän de var såpass länge sen jag flyttade hemifrån
Prata har jag gjort en hel del med mina vänner fast än jag lovat att jag inte fått de.
Men fortfarande är de mycket man har inom sig som man bara vill få ur sig och eftersom jag har en polare som är i samma sits som jag så pratar vi mycket, hon är min själsfrände hon är i stort skett mitt allt. Vi vet allt om varandra. vi hjälper varandra i motgångar!
Känna? Ja, nu kommer vi till de värsta punkterna att inte känna.
De är något som jag får arbeta med dagligen att kunna känna mina känslor, för det är något man blir expert på som medberoende att trycka bort känslorna ilskan,ångesten,frustrationen.. Men idag har jag kommit en bra bit på vägen jag kan prata om det till viss del och jag kan visa känslorna samt att jag kan hantera dem på ett bättre sätt. Förr kunde folk säga "vi ser ju att du mår dåligt" medan jag förskönade med diverse olika symtomer och lögner. Idag kan jag erkänna för dem att jag mår dåligt och framför allt erkänna de för mig själv.. det finns inga spikraka vägar att bli kvitt ett medberoende men när jag känner att jag tar en skarp vänstersväng efter min väg så stannar jag upp, tänker efter backar 2 steg och fortsätter sakta men säkert framåt på vägen som en vackerdag gör mig fri.
Nu har vi kommit till att inte lita på någon.. ja vad ska man säga.. lita på någon vad är det? vad är tillit till en annan människa? Förr litade jag inte på någon det fanns ingen i hela världen jag litade på. Livrädd för att folk skulle såra mig som jag var van vid så valde jag hellre att stänga dem ute. När jag väl valde att försöka att börja lita på någon så blev jag bränd och så gick det ett par år. Tills jag bestämde mig att nu jävlar är det bra! jag tar inte de här längre! Jag stängde ut alla föräldrar,syskon,vänner och framför allt kärlek. Det fanns inte i mitt liv under en period. Till sist kom jag fram till att jag inte kunde fortsätta såhär så jag började sakta men säkert öppna mig igen jag öppnade muren och släppte in lite grand i taget och idag så går det lättare men det är en lång väg kvar, mannen jag lever med idag är den som bekräftar mig mest hela tiden i stort skett han talar dagligen om för mig hur mycket jag betyder för honom och han är livrädd att jag inte ska lita på han. Men jag försöker och de går lättare och lättare men som sagt en lång väg kvar tills jag når mitt mål men jag ger aldrig upp! jag är en fighter!! jag försöker främst av allt börja lita på mig själv och mina känslor.
Fuck you medberoende! jag är på väg att ta tillbaka mitt liv!
Fridens Liljor!
Jag säger inte att jag är guds bästa barn att jag alltid varit laglydig. för då ljuger jag.
Men det jag kan säga är att jag har aldrig testat droger och det är något som jag är förbannat stolt över!
eller aldrig testat droger jag har ju druckit alkohol och det är ju också en drog så nu ljög jag.
Men nu pratar jag om narkotika och övrigt. trots att jag umgåtts med folk som supit och knarkat och gjort diverse kriminella saker så har jag aldrig prövat. och hur kommer då sig detta?
Jo, för jag har alltid varit livrädd för det, mes, kan en del tycka , starkt jobbat tycker andra. jag vet inte om jag tycker någonting av det. mes tycker jag absolut inte att jag är och stark är jag ju inte heller egentligen om ärligheten ska fram så är jag en väldigt skir människa. Och tänker jag idag tillbaka på den tid när jag var i de "vilda" kretsarna så blir jag ändå förvånad över mig själv att jag faktiskt inte föll för grupptrycket att jag stod pall för det! för det var just under den här perioden som jag var som skirast.
När man träffar gamla polare från den här tiden så är det med sorg i hjärtat man ser vart en del av dom hamnat idag. men man blir också varm i hjärtat när man ser personerna som rest sig. Dom som var helt nerkörda i skiten under den tiden men som idag står där rakryggade, snygga och med stolta hållningar, många av dem har hus och familj idag. All cred till dom!! och all cred till dom som försöker!
Men hur det än är så finns dom allihopa nära hjärtat, oavsett hur de gått för dem för personen bakom drogerna,alkoholen, kriminaliteten det är fina människor. <3
Ibland brukar jag fantisera om vart jag hade varit idag om jag hade börjat med drogerna. Hade jag överhuvudtaget varit vid liv? När de blir för obehaglig trycker jag bort tankarna och tänker i stället på vart jag är idag.
Jag står här idag i en verklighet som jag inte hade en tanke på att de kunde bli så här för ett par år sedan.
Jag har det bra, jag har jobb, nära och kära och allting som man bara kan tänka sig.. jag studerar för fullt och ibland känns det som att jag är full lärd inom alkohol och narkotika områden som jag läser, men jag tror aldrig att man blir det. Jag kommer för varje ord jag läser närmare mitt mål att få jobba med det jag vill nämligen personer med beroende problematik.
Jag har snart nått mitt del-mål i mitt liv att vara klar med utbildningen, nästa mål är att starta eget. Men nåja en dag i taget ;)
Jag jobbar med mig själv varje dag, dels för att förbättra min självkänsla men även för att kunna hantera mitt medberoende jämte mot min pappa.
Jag är uppvuxen med reglerna prata inte, känn inte, lite inte på någon kan man säga. Och detta är naturligtvis väldigt svårt än idag fastän de var såpass länge sen jag flyttade hemifrån
Prata har jag gjort en hel del med mina vänner fast än jag lovat att jag inte fått de.
Men fortfarande är de mycket man har inom sig som man bara vill få ur sig och eftersom jag har en polare som är i samma sits som jag så pratar vi mycket, hon är min själsfrände hon är i stort skett mitt allt. Vi vet allt om varandra. vi hjälper varandra i motgångar!
Känna? Ja, nu kommer vi till de värsta punkterna att inte känna.
De är något som jag får arbeta med dagligen att kunna känna mina känslor, för det är något man blir expert på som medberoende att trycka bort känslorna ilskan,ångesten,frustrationen.. Men idag har jag kommit en bra bit på vägen jag kan prata om det till viss del och jag kan visa känslorna samt att jag kan hantera dem på ett bättre sätt. Förr kunde folk säga "vi ser ju att du mår dåligt" medan jag förskönade med diverse olika symtomer och lögner. Idag kan jag erkänna för dem att jag mår dåligt och framför allt erkänna de för mig själv.. det finns inga spikraka vägar att bli kvitt ett medberoende men när jag känner att jag tar en skarp vänstersväng efter min väg så stannar jag upp, tänker efter backar 2 steg och fortsätter sakta men säkert framåt på vägen som en vackerdag gör mig fri.
Nu har vi kommit till att inte lita på någon.. ja vad ska man säga.. lita på någon vad är det? vad är tillit till en annan människa? Förr litade jag inte på någon det fanns ingen i hela världen jag litade på. Livrädd för att folk skulle såra mig som jag var van vid så valde jag hellre att stänga dem ute. När jag väl valde att försöka att börja lita på någon så blev jag bränd och så gick det ett par år. Tills jag bestämde mig att nu jävlar är det bra! jag tar inte de här längre! Jag stängde ut alla föräldrar,syskon,vänner och framför allt kärlek. Det fanns inte i mitt liv under en period. Till sist kom jag fram till att jag inte kunde fortsätta såhär så jag började sakta men säkert öppna mig igen jag öppnade muren och släppte in lite grand i taget och idag så går det lättare men det är en lång väg kvar, mannen jag lever med idag är den som bekräftar mig mest hela tiden i stort skett han talar dagligen om för mig hur mycket jag betyder för honom och han är livrädd att jag inte ska lita på han. Men jag försöker och de går lättare och lättare men som sagt en lång väg kvar tills jag når mitt mål men jag ger aldrig upp! jag är en fighter!! jag försöker främst av allt börja lita på mig själv och mina känslor.
Fuck you medberoende! jag är på väg att ta tillbaka mitt liv!
Fridens Liljor!
Alltså det är inte meningen...
att låta så bitter hela tiden..
men det är ju mest när jag är nedstämd som jag vill skriva av mig.
Jag är faktiskt en levnadsglad människa tro det eller ej! =)
men det är ju mest när jag är nedstämd som jag vill skriva av mig.
Jag är faktiskt en levnadsglad människa tro det eller ej! =)
Ibland vill man bara gråta...
Idag är ingen bra dag..
jag funderar över hur saker och ting kunde bli som de blev. gamla kompisar som man ser på stan som är högre än höghus, som verkligen har gått ner sig ordentligt i skiten.. De människor som betydde mycket för mig då och fortfarande betyder mycket. De personer som faktiskt hade drömmar... de som ville bli något, göra något av deras liv.. de som bara skulle prova en gång...
Tänk om man kunde spola tillbaka tiden till hur de var förr.. hur skulle de se ut då? vad hade man gjort annorlunda? vad hade de människorna gjort annorlunda? Jag blir sorgsen i hjärtat när jag vet vilka drömmar och hopp om framtiden dessa människor hade.. Många av dem har gått bort i droger eller blivit borttagna. De människor som är kvar befinner sig i droger och kriminalitet, ljuger och bedrar och har en ständig kamp för att överhuvudtaget kunna överleva.
Ibland brukar jag tänka att tänk om det var jag som befann mig där , satt i olika kvartar, satt med a-laget på stan.. Jag är glad att jag valde den väg jag gjorde den väg som gav mig ett val, att bryta sig upp från de gamla och påbörja en ny stig mot ett rättare liv eller att vara kvar i den gamla banan och kanske riskera att skada både mig själv och mina nära och kära. Jag valde ett rättare liv. Jag säger inte nu att min väg mot mitt liv har varit spikrak för den har vart allt annat än de.. jag har mött motgångar och jag har mött mina övermän och jag har styrt in på fel vägar.. men någonstans där har jag ändå rannsakat mig själv tänkt efter hur är det nu? åt vilket håller de på att barka? och sedan backat tillbaka 2steg och in på den rätta banan igen.
Jag dömmer inte folk som hamnat i missbruk och kriminalitet absolut inte, jag har som sagt själv en far som är alkolist.. men jag blir sorgsen när jag ser hur snett de har gått för mina gamla vänner.. de vänner som bara skulle prova en gång för att de var spännande och kul..
Jag beundrar däremot de människor som tagit sig upp ur skiten som lever ett bra liv idag.. som fortfarande varje dag har en kamp med djävulen som sitter på ena axeln och säger att jamen bara idag kan du röka en holk, eller skjuta en sil, dricka en lättöl osv. som faktiskt trotsar den där djävulen och ger sig fan på att klara av det!
De människor som tänker att bara för idag ska jag vara nykter och drogfri för min egen skull..
för som sagt de går aldrig att vara nykter och drogfri för någon annans skull....
det var väl allt för idag..
på återseende.
Adjökens.
jag funderar över hur saker och ting kunde bli som de blev. gamla kompisar som man ser på stan som är högre än höghus, som verkligen har gått ner sig ordentligt i skiten.. De människor som betydde mycket för mig då och fortfarande betyder mycket. De personer som faktiskt hade drömmar... de som ville bli något, göra något av deras liv.. de som bara skulle prova en gång...
Tänk om man kunde spola tillbaka tiden till hur de var förr.. hur skulle de se ut då? vad hade man gjort annorlunda? vad hade de människorna gjort annorlunda? Jag blir sorgsen i hjärtat när jag vet vilka drömmar och hopp om framtiden dessa människor hade.. Många av dem har gått bort i droger eller blivit borttagna. De människor som är kvar befinner sig i droger och kriminalitet, ljuger och bedrar och har en ständig kamp för att överhuvudtaget kunna överleva.
Ibland brukar jag tänka att tänk om det var jag som befann mig där , satt i olika kvartar, satt med a-laget på stan.. Jag är glad att jag valde den väg jag gjorde den väg som gav mig ett val, att bryta sig upp från de gamla och påbörja en ny stig mot ett rättare liv eller att vara kvar i den gamla banan och kanske riskera att skada både mig själv och mina nära och kära. Jag valde ett rättare liv. Jag säger inte nu att min väg mot mitt liv har varit spikrak för den har vart allt annat än de.. jag har mött motgångar och jag har mött mina övermän och jag har styrt in på fel vägar.. men någonstans där har jag ändå rannsakat mig själv tänkt efter hur är det nu? åt vilket håller de på att barka? och sedan backat tillbaka 2steg och in på den rätta banan igen.
Jag dömmer inte folk som hamnat i missbruk och kriminalitet absolut inte, jag har som sagt själv en far som är alkolist.. men jag blir sorgsen när jag ser hur snett de har gått för mina gamla vänner.. de vänner som bara skulle prova en gång för att de var spännande och kul..
Jag beundrar däremot de människor som tagit sig upp ur skiten som lever ett bra liv idag.. som fortfarande varje dag har en kamp med djävulen som sitter på ena axeln och säger att jamen bara idag kan du röka en holk, eller skjuta en sil, dricka en lättöl osv. som faktiskt trotsar den där djävulen och ger sig fan på att klara av det!
De människor som tänker att bara för idag ska jag vara nykter och drogfri för min egen skull..
för som sagt de går aldrig att vara nykter och drogfri för någon annans skull....
det var väl allt för idag..
på återseende.
Adjökens.
Idag är en dag...
När jag känner mig väldigt nerstämd.. en dag när tankarna bara snurrar i skallen på mig.. när minnen kommer upp till ytan.. när alla frågetecken som finns under ytan plötsligt kommer upp till ytan.. Detta är en dag när jag skulle vilja skrika,slå och gråta... Helt enkelt en dag när man aldrig skulle ha stigit upp ur sängen...
tror det börjar bli dags för ett möte snart.. Känner att jag behöver ventilera mig för någon/några som befinner sig i samma situation som jag..
Det är inte roligt att alltid försöka leka stark.. att alltid låtsas vara glad att ha ett äckligt fejkat leende på läpparna, tillgjort skratt och låtsas som att man mår bra.. fast man inombords har värsta jävla känslostormarna som man bara vill släppa ut.. att känna att man inombords snart kommer att explodera...
När tårarna bränner bakom ögonlocken och klumpen i magen växer sig allt större, när rädslan och ångesten kommer krypandes över en.. Idag är dagen när verkligheten kommer ifatt mig när den fasad som jag byggt upp sen barnsben runt mig börjar att sakta rasa..
Kort och gott.. en dag när munnen inte ler och ögonen inte gnistrar detta är en sådan dag...
Tackar för mig nu.. hejdå..
tror det börjar bli dags för ett möte snart.. Känner att jag behöver ventilera mig för någon/några som befinner sig i samma situation som jag..
Det är inte roligt att alltid försöka leka stark.. att alltid låtsas vara glad att ha ett äckligt fejkat leende på läpparna, tillgjort skratt och låtsas som att man mår bra.. fast man inombords har värsta jävla känslostormarna som man bara vill släppa ut.. att känna att man inombords snart kommer att explodera...
När tårarna bränner bakom ögonlocken och klumpen i magen växer sig allt större, när rädslan och ångesten kommer krypandes över en.. Idag är dagen när verkligheten kommer ifatt mig när den fasad som jag byggt upp sen barnsben runt mig börjar att sakta rasa..
Kort och gott.. en dag när munnen inte ler och ögonen inte gnistrar detta är en sådan dag...
Tackar för mig nu.. hejdå..
Vem är då beroende??
Statistiskt sett så kommer 10-15% av våran befolkning att någon gång under sitt liv att utveckla ett beroende, detta kan då vara av alkohol eller narkotika och receptbelagda mediciner.
Vad är skillnaden mellan ett bruk,missbruk eller beroende.
När man brukar alkohol så dricker man sällan och när man dricker så är det i regel vid festligare tillfällen, man kallar detta för socialt drickande. Du har ingen som helst fokusering kring alkohol.
En person som missbrukar alkohol dricker ofta och i stora mängder, man befinner sig alltså i en riskzon för att utveckla ett beroende. Du dricker mycket alkohol men du har fortfarande ingen större fokusering på det och du känner inget tvång att dricka.
Vad menas då med beroende? Ja, när man nu har utvecklat ett beroende så är ju inte detta kopplat till vilka mängder som man häller i sig utan konsekvenserna av personens drickande trots detta så fortsätter personen i fråga att dricka. Du gör allting för att tillfredställa ditt behov efter tex, alkohol och konsekvenserna blir bara värre och värre.
Vad är ett alkohol/drog beroende?
Det är en sjukdom som man behandlar för sig det är ingen social eller psykisk sjukdom. Sjukdomen är kronisk men behandlingsbar. Du kan ha ett bra liv utan droger eller alkohol. Man säger att beroendesjukdomen också är en progressiv sjukdom med detta menar man att om personen fortsätter att dricka alkohol eller inta droger så så förvärras sjukdomen hela tiden. Har man varit nykter och drogfri under en tid men väljer att börja om så återgår man snabbt till personens tidigare stadium av sjukdomen.
Det är också en sjukdom som påverkar alla delar av människans liv socialt,fysiskt,psykiskt,andligt och ekonomiskt.
Viktigt att veta är dock att sjukdomen är ingens fel. Beroendepersonen kan ej ha ansvar över sina medfödda anlag och deras "ärvda" attityder.. Vad man som beroendeperson däremot är ansvarig över det är sitt tillfrisknande. Ingen annan är ansvarig över personens drickande.
En person som har denna sjukdom har stor förnekelse och det är en del av sjukdomen.
Ett alkohol/drogberoende är en familjesjukdom, övriga i din omgivingen påverkas mycket starkt av ditt beroende.
Tack.
-"Hej mitt namn är S, min pappa är alkoholist och jag är starkt medberoende."
Vad är skillnaden mellan ett bruk,missbruk eller beroende.
När man brukar alkohol så dricker man sällan och när man dricker så är det i regel vid festligare tillfällen, man kallar detta för socialt drickande. Du har ingen som helst fokusering kring alkohol.
En person som missbrukar alkohol dricker ofta och i stora mängder, man befinner sig alltså i en riskzon för att utveckla ett beroende. Du dricker mycket alkohol men du har fortfarande ingen större fokusering på det och du känner inget tvång att dricka.
Vad menas då med beroende? Ja, när man nu har utvecklat ett beroende så är ju inte detta kopplat till vilka mängder som man häller i sig utan konsekvenserna av personens drickande trots detta så fortsätter personen i fråga att dricka. Du gör allting för att tillfredställa ditt behov efter tex, alkohol och konsekvenserna blir bara värre och värre.
Vad är ett alkohol/drog beroende?
Det är en sjukdom som man behandlar för sig det är ingen social eller psykisk sjukdom. Sjukdomen är kronisk men behandlingsbar. Du kan ha ett bra liv utan droger eller alkohol. Man säger att beroendesjukdomen också är en progressiv sjukdom med detta menar man att om personen fortsätter att dricka alkohol eller inta droger så så förvärras sjukdomen hela tiden. Har man varit nykter och drogfri under en tid men väljer att börja om så återgår man snabbt till personens tidigare stadium av sjukdomen.
Det är också en sjukdom som påverkar alla delar av människans liv socialt,fysiskt,psykiskt,andligt och ekonomiskt.
Viktigt att veta är dock att sjukdomen är ingens fel. Beroendepersonen kan ej ha ansvar över sina medfödda anlag och deras "ärvda" attityder.. Vad man som beroendeperson däremot är ansvarig över det är sitt tillfrisknande. Ingen annan är ansvarig över personens drickande.
En person som har denna sjukdom har stor förnekelse och det är en del av sjukdomen.
Ett alkohol/drogberoende är en familjesjukdom, övriga i din omgivingen påverkas mycket starkt av ditt beroende.
Tack.
-"Hej mitt namn är S, min pappa är alkoholist och jag är starkt medberoende."
Jaha ja..
Förlåt för urusel uppdatering...
Mitt liv har vart fruktansvärt tumult artat från årets början fram tills nu.
De har varit allt från dödsfall till relationsproblem.
but now i'm back on track!
Jag är en människa som funderar,analyser, disikerar saker och ting. Påbörjar någon en diskussion särskilt gällande narkotika och alkohol så kan jag bli jävlat vansinnig.. Särskilt om det är någon som håller djävulens påfund kring ryggen och yrar om att det är inte så farligt.. har man gett sig in i leken så får man väl ta sig ut ur den också.
Jag kan ju då tycka att om de vore så lätt att ta sitt beslut om att sluta med narkotika eller alkohol varför gör man inte bara de då när man ser att hela ens liv blir till en misär, i värsta fall lämnar fruar eller män varandra föräldrar kan säga upp bekantskapen med sina barn och vise versa. Vem fan riskerar det om det är så jävla lätt att sluta?
jag skulle vilja säga ingen... jag har ingen statistik på det men jag kan väl ändå inte tro att någon gör så?
Jag och en bekant hade en diskussion om personer som missbrukar och som faktiskt har hamnat i fasen där man umgås med A-laget och dessa.( Vi såg en gammal klasskompis som satt och drack med dessa i stan)
Diskussionen löd ungefär såhär:
Jag: Jag tycker det är så tragiskt att dessa människor inte får hjälp..idagens samhälle räknas säkert dessa in som de gamla "vanliga" inventarierna som aldrig skulle sluta punda eller supa.
E: Jamen vadå dom får väl skylla sig själva? de e ju deras eget fel att dom sitter där?
Jag: hur menar du nu?
E: jamen alltså alla människor har ju ett val! dom väljer ju själva att sitta där på deras parkbänk och supa i stället för att bara sluta.
Jag: Ja, visst fan har dom väl ett val alla människor har ett val om jag ska röka den första jollen eller om jag ska dricka den första ölen i mitt liv. Men dessa människor har ju för fan inte tänkt att dom ska sitta på parkbänken om 1-10år fram i deras liv. De hade förmodligen drömmar som vi. Drömmen om en familj, hus, barn. osv.
dom tänkte förmodligen inte nä men nu röker jag den här jollen så kanske jag en vacker dag får umgås med a-laget.
E: Varför slutar man inte då om man tänker så?
Jag: Jag anser som sagt att alkoholism och drogberoende är en sjukdom, när du väl är i ett beroende så kan de ta allt från en vecka till flera flera år innan du inser om du inser att du har en beroendesjukdom, Som du måste bota genom att vara nykter och drogfri. Det finns ingen annan utväg. mer än att du för eller senare super eller knarkar ihjäl dig. Det är ingen lätt match du är placerad i ett fack av samhället.. ett fack där rubriken ungefär lyder samhällets parasiter. Tänk dig själv om du sitter där på bänken alla utdömmande blickar du får mot dig, slagord. Du ser i ögonen hos personen du möter att det är fullt av förakt du är inte värd ett piss i deras ögon.. knarka ihjäl dig gör vafan du vill men sitt inte och förpesta våran stad.
De är ingen jävel som ser människan bakom flaskan eller jollen, amfetaminet kalla de vad du vill.. de enda man ser är det man vill se en alkoholistjävel eller narkomanjävel som tycker att man ska tycka synd om dom.
E: Dom har fortfarande ett val...Om dom nu skulle se de så varför tar man då inte tag i sitt liv skärper upp sig och fixar ett bra liv?
Jag: Om jag tänker mig själv i denna situation en kärring som sitter på en parkbänk med en sjuttis i handen, har suttit där i flera år.. har under dessa år alltid fått dessa blickar av förakt och slagord slängda i fejjan på mig.. det trycker ju ner mig psykiskt, samhället har då tryggt ner mig jävlat i skosulorna. varför ska jag bli nykter och drogfri? det är ändå ingen jävel som hejar på mig och stöttar mig i beslutet att bli de för samhället är jag fortfarande den där jävla parasiten som sitter på parkbänken och super. Jag tror att det krävs ett jävla starkt jag om man ska kunna resa sig från det.. det finns absolut människor och fixar detta och fullständigt skiter i alla andra och dessa människor ska ha en fet cred för det! det är otroligt jävla starkt! sen ska alla beroendemänniskor som försöker sluta också ha fet cred.. det betyder att dom vill dom har viljan till de! och det är de som är huvudsaken att man försöker i alla fall och att man framför allt är nykter och drogfri för sin egen skull och inte för någon annans...
E: Jaja..
Vi diskuterade ingenting mer efter detta.. men jag blir så förbannad mot människor som dömmer andra människor.. som dessa a-lagare.. statistikt sett så finns det faktiskt fler "hemma supare" och "hemma knarkare"
men dom är det ingen som tänker på för det är ingen som ser de..
TRAGISKT ÄR DET I ALLA FALL...
Ikväll tänder jag ett ljus för alla beroende personer i världen.. de som idag lever nyktra och drogfria och också för de personer som fortfarande befinner sig i missbrukets armar...
Skänker många varma tankar till er..
Kom ihåg AA:s deviser Gör det enkelt, det viktigaste först, En sak i taget, ta det lugnt och lev och låt leva.
Mitt liv har vart fruktansvärt tumult artat från årets början fram tills nu.
De har varit allt från dödsfall till relationsproblem.
but now i'm back on track!
Jag är en människa som funderar,analyser, disikerar saker och ting. Påbörjar någon en diskussion särskilt gällande narkotika och alkohol så kan jag bli jävlat vansinnig.. Särskilt om det är någon som håller djävulens påfund kring ryggen och yrar om att det är inte så farligt.. har man gett sig in i leken så får man väl ta sig ut ur den också.
Jag kan ju då tycka att om de vore så lätt att ta sitt beslut om att sluta med narkotika eller alkohol varför gör man inte bara de då när man ser att hela ens liv blir till en misär, i värsta fall lämnar fruar eller män varandra föräldrar kan säga upp bekantskapen med sina barn och vise versa. Vem fan riskerar det om det är så jävla lätt att sluta?
jag skulle vilja säga ingen... jag har ingen statistik på det men jag kan väl ändå inte tro att någon gör så?
Jag och en bekant hade en diskussion om personer som missbrukar och som faktiskt har hamnat i fasen där man umgås med A-laget och dessa.( Vi såg en gammal klasskompis som satt och drack med dessa i stan)
Diskussionen löd ungefär såhär:
Jag: Jag tycker det är så tragiskt att dessa människor inte får hjälp..idagens samhälle räknas säkert dessa in som de gamla "vanliga" inventarierna som aldrig skulle sluta punda eller supa.
E: Jamen vadå dom får väl skylla sig själva? de e ju deras eget fel att dom sitter där?
Jag: hur menar du nu?
E: jamen alltså alla människor har ju ett val! dom väljer ju själva att sitta där på deras parkbänk och supa i stället för att bara sluta.
Jag: Ja, visst fan har dom väl ett val alla människor har ett val om jag ska röka den första jollen eller om jag ska dricka den första ölen i mitt liv. Men dessa människor har ju för fan inte tänkt att dom ska sitta på parkbänken om 1-10år fram i deras liv. De hade förmodligen drömmar som vi. Drömmen om en familj, hus, barn. osv.
dom tänkte förmodligen inte nä men nu röker jag den här jollen så kanske jag en vacker dag får umgås med a-laget.
E: Varför slutar man inte då om man tänker så?
Jag: Jag anser som sagt att alkoholism och drogberoende är en sjukdom, när du väl är i ett beroende så kan de ta allt från en vecka till flera flera år innan du inser om du inser att du har en beroendesjukdom, Som du måste bota genom att vara nykter och drogfri. Det finns ingen annan utväg. mer än att du för eller senare super eller knarkar ihjäl dig. Det är ingen lätt match du är placerad i ett fack av samhället.. ett fack där rubriken ungefär lyder samhällets parasiter. Tänk dig själv om du sitter där på bänken alla utdömmande blickar du får mot dig, slagord. Du ser i ögonen hos personen du möter att det är fullt av förakt du är inte värd ett piss i deras ögon.. knarka ihjäl dig gör vafan du vill men sitt inte och förpesta våran stad.
De är ingen jävel som ser människan bakom flaskan eller jollen, amfetaminet kalla de vad du vill.. de enda man ser är det man vill se en alkoholistjävel eller narkomanjävel som tycker att man ska tycka synd om dom.
E: Dom har fortfarande ett val...Om dom nu skulle se de så varför tar man då inte tag i sitt liv skärper upp sig och fixar ett bra liv?
Jag: Om jag tänker mig själv i denna situation en kärring som sitter på en parkbänk med en sjuttis i handen, har suttit där i flera år.. har under dessa år alltid fått dessa blickar av förakt och slagord slängda i fejjan på mig.. det trycker ju ner mig psykiskt, samhället har då tryggt ner mig jävlat i skosulorna. varför ska jag bli nykter och drogfri? det är ändå ingen jävel som hejar på mig och stöttar mig i beslutet att bli de för samhället är jag fortfarande den där jävla parasiten som sitter på parkbänken och super. Jag tror att det krävs ett jävla starkt jag om man ska kunna resa sig från det.. det finns absolut människor och fixar detta och fullständigt skiter i alla andra och dessa människor ska ha en fet cred för det! det är otroligt jävla starkt! sen ska alla beroendemänniskor som försöker sluta också ha fet cred.. det betyder att dom vill dom har viljan till de! och det är de som är huvudsaken att man försöker i alla fall och att man framför allt är nykter och drogfri för sin egen skull och inte för någon annans...
E: Jaja..
Vi diskuterade ingenting mer efter detta.. men jag blir så förbannad mot människor som dömmer andra människor.. som dessa a-lagare.. statistikt sett så finns det faktiskt fler "hemma supare" och "hemma knarkare"
men dom är det ingen som tänker på för det är ingen som ser de..
TRAGISKT ÄR DET I ALLA FALL...
Ikväll tänder jag ett ljus för alla beroende personer i världen.. de som idag lever nyktra och drogfria och också för de personer som fortfarande befinner sig i missbrukets armar...
Skänker många varma tankar till er..
Kom ihåg AA:s deviser Gör det enkelt, det viktigaste först, En sak i taget, ta det lugnt och lev och låt leva.
Julen...
Julen är påväg med full kraft och det gör så jag får en stor fet äcklig klump i magen. Jag tänker på alla barn och övriga anhöriga till beroendepersoner och självklart tänker jag på de personer som missbrukar också.
Personligen så tycker jag att julen är en familjehögtid som ska firas utan alkohol och andra droger. Dessvärre så är verkligheten en helt annan. Ungefär vart fjärde barn känner obehag kring jul pga de vuxnas alkoholvanor.
jag önskar verkligen att alla barn kunde få en vit jul utan alkohol inblandat hos de vuxna.
Själv skulle jag aldrig någonsin kunna dricka på julafton.. det är barnens dag där de ska stå i centrum inget förbannade brännvin och skit.
Hejdå.
Varför gör du det så svårt?
Jag tycker verkligen om dig varför gör du så här? varför gör du de så inne helvete svårt att vilja tycka om dig?
Man kan äga
Man Kan Äga... Lyrics
Du satte galler på mina fönster
och lås på min dörr.
Och du tillät inget vara
alls som det var förr.
Och du valde mina vänner.
Valde nästan mina känslor.
Du förstod inte alls
att kärlek måste ha sin frihet
för att överleva.
Man kan äga..äga guld och silver
men inte en människa.
Man kan äga..äga guld och silver
men inte en människa,
inte en människas känslor.
Du ville ha mig för dig själv.
Jag kände mig så fängslad
och din svartsjuka kvävde mig
så att kärleken dog ut.
Och du ville nog bara väl,
men allting blev så fel.
Du förstod inte alls,
att kärlek måste ha sin frihet
för att överleva.
Man kan äga..äga guld och silver
men inte en människa.
Man kan äga..äga guld och silver
men inte en människa,
inte en människas känslor.
Man kan äga..äga guld och silver
men inte en människa.
Man kan äga..äga guld och silver
men inte en människa,
inte en människas känslor.
Fy fan vilken sann låt!!!!!!!!!!!!!!
Man kan äga, äga guld och silver.. men inte en människa..
man tror det ska vara för alltid
men det ändras med tiden och saker händer i livet som man omöjligt kan ta förgivet
men jag längtar!!!
minns du när vi lekte fram tills himlen skiftade färg???
men jag längtar!!!
minns du när vi lekte fram tills himlen skiftade färg???
Deprimerande
Idag kommer jag berätta om en fd. arbetskollega vi jobbade tillsammans under ett par år. Denna killen hade sen 13års ålder intagit diverse kemikalier dagligen tills den dagen han fyllde 20år då han fick ett erbjudande att börja jobba som personlig assistent givetvis med den förutsättningen att han slutade med drogerna.
Han flyttade hit dit jag bor städade upp sig och började jobba som pers.ass vi träffades och blev väldigt bra vänner under 14års tid gav han fan i drogerna... han älskade livet, visst hade han sina dippar men han var stark och tog sig i kragen han gav sig fan på att inte börja om med drogerna.
Han träffade en kvinna och livet var rosenrött kan man väl säga de fick ett barn. Detta barnet hade kolik påfrestningen blev för stor att vara tillgänglig dag som natt och ändå jobba han fixade inte. Han började sakta men säkert om med drogerna i smyg. Tills det blev ohållbart han blev avskedad med omedelbar värkan hans kvinna valde att lämna honom han orkade inte längre.Drogandet tog återigen överhand.
Idag cirka ett år senare har jag fortfarande ingen aning om han lever jag vet inte vart han är och hur han mår. Det man hör är lösa rykten om att han är värre nu än vad han tidigare var. Man ser ibland på facebook att han vart ut en sväng men inget mer än det.
I början kunde man ibland träffa honom på stan och då fick man alltid en bamse-kram och en viskning i örat "förlåt."
Det som jag vill ha sagt med allt detta är att jag anklagar absolut ingen för vad som hänt, givetvis är det ingens fel. Men ja alltså som sagt det jag vill ha sagt är att de kan gå så snabbt från att ha allting som man vill ha till att ha någonting som man aldrig mer ville ha. Inom loppet av ett år tappade denna grabben allt som var "värt" någonting för honom flickvän,barn,jobb och kompisar. Jag försvarar inte heller killen här på något vis. Men jag tycker det är förbannat tragiskt. Man hör många säger han har gjort sitt val han valde drogerna framför sitt eget barn!
Jag tror inte alls han har VALT! drogerna framför sitt eget barn, visst alla människor har sitt jävla val att börja knarka eller att inte börja innerst inne vet du ju alltid konsekvenserna av drogandet. Men jag tror knappast att snubben tänkte att nä fy fan mitt barn har ont i magen nu måste jag skjuta i mig en rackare. Jag tror däremot att det blev för mkt av allt allting blev för jobbigt vi tar den enklaste vägen ut lixom.
Jag tror inte heller att killen hade planerat att hans liv skulle bli till misär igen att han skulle falla så jävla hårt han tänkte kanske någonstans inom sig att vafan en gång är ingen gång nog fan fixar jag det ingen behöver väl få veta?
Saken är den en beroendeperson kan i regel aldrig bara röka en spliff, trycka lite tabletter eller ta sig en sup.
Absolut finns det människor som kan detta men i regel så är det faktiskt så att tar man ett återfall så är det kört.
Jag hoppas även att denna karl kommer att ta sig upp ur skiten igen att han en vacker dag kommer stå där med sitt charmiga leende och sina härliga glittrande ögon och krama mig och jag kan säga åt honom "Du fixade det!"
Jag hoppas att detta blir väldigt snart för det sista jag såg av honom var inte roligt att se hans ögon glittrade inte längre de var sorgsna och hans leende var tillgjort. Däremot hans kram var hjärtligt.
Denna arbetskamrat är en arbetskamrat som satt djupa spår i mig, jag vet i stort skett allt om honom och han vet i stort skett allting om mig. Därför känns det väldigt väldigt jobbigt att veta att han finns där ute någonstans förmodligen påtänd. Jag tänker på honom varenda dag lever han?? När man jobbar på de stället som vi jobbade på tillsammans så träffar man ju på gemensamma arbetskollegor man hör hur de pratar om honom hur han kunde göra så här, hur kan man vara så jävla dum osv.
Och det gör mig ledsen för som sagt jag tror inte att han började om att knarka pga att hans barn tex hade ont i magen eller att han bråkade med kvinnan i sitt liv eller något annat, jag tror suget blev större och större och till slut så blev allting för mycket för honom och som sagt vad väljer man? den enklaste vägen ut givetvis, så gör vi väl allihop i regel? Hur förbannat jävla tragiskt det än är så tror jag inte han ville hamna där han är idag, utan de är hans beroendesjukdom som tagit över honom.
Men jag hoppas och ber för honom och alla andra aktiva beroendepersoner där ute att de ska finna rätt väg igen!
och slutligen vill jag berömma alla ni andra nyktra alkoholister och narkomaner som verkligen håller er på rätt väg! ni är fruktansvärt starka och jag beundrar er! helt otroligt!
Man kan som sagt aldrig vara nykter och drogfri för någon annans skull!
Det viktigaste först & en dag i taget!!!!!
Puss på er!!
kan man glömma det som varit!!?
Nej! säger jag man kan aldrig glömma däremot kan man acceptera läget för vad de har varit och är. Det finns inga jävla genvägar till att glömma och förlåta! jag kan säga att jag kommer aldrig glömma min uppväxt.. jag har försökt tro mig been there done that.. de fungerar ett tag FÖRNEKELSEN,BORTTRÄNGNINGEN. Tills allting kommer tillbaka som en käftsmäll och överöser dig med ångest vad är de du håller på med? vem är de du skyddar är det dig själv eller din pappa? jag har försökt ta genvägar genom arbetet med att hantera mitt medberoende men det finns inga genvägar för att nå ett mål så måste man ta sig igenom smärtan man måste faktiskt uppleva känslorna hur fruktansvärt jävla tungt och jobbigt det än är.. det går inte att gå runt problemet och tro att allting ska bli bra sen. Att bearbeta medberoendet är det enda man kan göra för att tillfriskna från det.
För att kunna tillfriskna måste man kunna se vart problemet sitter och man måste kunna prata om sina känslor!! detta är det värsta jag vet! jag hatar det! vad fan e känslor? om jag mår jätte dåligt en dag och träffar någon som säger men gud hur är det du ser inte alls ut att må nått bra är du ledsen? då kan jag tänka vafan vet du om det håll bara igen käften! men jag ler och säger att jag mår bra.. fortsätter personen att ifråga sätta mig känner jag mig jävligt trängd och väljer att så fort som möjligt avsluta konversationen och går där ifrån.
Jag är groteskt rädd för att känna känslor! det finns inget värre än att göra det.. det kan vara vanliga känslor som sorg,tomhet, lycka, KÄRLEK!
De sistnämnda är jag livrädd för! jag har blivit så äckligt bränd i mina dagar plus att jag har aldrig kunnat känna en riktig kärlek.. Om jag märker att jag börjar gilla en människa så tar jag direkt avstånd och tankarna börjar cirkulera håll dig undan! skapa inga problem! det går över! men kom igen ge dig, varför skulle han ens vilja ha dig? men är du pantad eller? lämna de! så går mina tankar Osäkerhet! Otrygghet! jag har inte levt i en trygg hemmiljö när jag var liten! jag har inte haft ett sunt levende, jag har inte haft tillit till min pappa!
Hur fan lever man ett fungerande liv utan ångest, utan osäkerhet, utan hat, utan frustration, utan sorg, utan skam, utan bitterhet. Hur får man ett liv där man faktiskt kan känna sig trygg??
Hur lär man sig att acceptera sig själv??
Jag tror jag tappade tråden där en stund.. över till tillfrisknandet i alla fall.. för att kunna tillfriskna från sitt medberoende så måste man uppleva känslorna lika starka som de var då!? okej, jag ska vara ärlig och säga att detta skrämmer jävlat skiten ur mig! jag tycker det är riktigt obehagligt nu! vad kommer jag inte tycka om jag skulle uppleva detta igen?
Nästa steg är att dela dessa känslor med andra människor.. okej, det kan jag köpa men det handlar fortfarande om att prata med andra om MINA känslor, men jag vet att andra som är där är i min situation allihopa och jag vet att de är dom som vet exakt vad jag pratar om och dom finns där för att trösta mig.
Sen kommer vi till steget där de handlar om att ta ett beslut om i mitt fall relationen till min far som skadat mig och fortfarande skadar mig. Nu blir jag riktigt rädd vad menar dom nu ja alltså jag fattar ju att dom menar att jag måste fatta i ett beslut om jag fortfarande vill vara kvar i detta levende som medberoende till min far eller om jag vill tillfriskna men detta gör mig jävligt rädd.. det är ändå min pappa ni vet!
Nu gick jag efter några steg som några amerikanska terapeuter har skrivit J & L friel.
Vi måste identifiera det som vi har utsatts för som barn.
Vi måste uppleva våra känslor kring detta - inte bara tala om dem.
Vi måste ta till oss dessa känslor, dvs låta de bli lika starka som de verkligen var när situationen inträffade.
Vi måste dela dessa känslor med andra människor.
Vi måste fatta ett beslut om vår relation till den personen eller de personer som skadade oss och som fortsätter skada oss.
Först därefter kan vi börja tillfriskna och förlåta.
För att kunna tillfriskna måste man kunna se vart problemet sitter och man måste kunna prata om sina känslor!! detta är det värsta jag vet! jag hatar det! vad fan e känslor? om jag mår jätte dåligt en dag och träffar någon som säger men gud hur är det du ser inte alls ut att må nått bra är du ledsen? då kan jag tänka vafan vet du om det håll bara igen käften! men jag ler och säger att jag mår bra.. fortsätter personen att ifråga sätta mig känner jag mig jävligt trängd och väljer att så fort som möjligt avsluta konversationen och går där ifrån.
Jag är groteskt rädd för att känna känslor! det finns inget värre än att göra det.. det kan vara vanliga känslor som sorg,tomhet, lycka, KÄRLEK!
De sistnämnda är jag livrädd för! jag har blivit så äckligt bränd i mina dagar plus att jag har aldrig kunnat känna en riktig kärlek.. Om jag märker att jag börjar gilla en människa så tar jag direkt avstånd och tankarna börjar cirkulera håll dig undan! skapa inga problem! det går över! men kom igen ge dig, varför skulle han ens vilja ha dig? men är du pantad eller? lämna de! så går mina tankar Osäkerhet! Otrygghet! jag har inte levt i en trygg hemmiljö när jag var liten! jag har inte haft ett sunt levende, jag har inte haft tillit till min pappa!
Hur fan lever man ett fungerande liv utan ångest, utan osäkerhet, utan hat, utan frustration, utan sorg, utan skam, utan bitterhet. Hur får man ett liv där man faktiskt kan känna sig trygg??
Hur lär man sig att acceptera sig själv??
Jag tror jag tappade tråden där en stund.. över till tillfrisknandet i alla fall.. för att kunna tillfriskna från sitt medberoende så måste man uppleva känslorna lika starka som de var då!? okej, jag ska vara ärlig och säga att detta skrämmer jävlat skiten ur mig! jag tycker det är riktigt obehagligt nu! vad kommer jag inte tycka om jag skulle uppleva detta igen?
Nästa steg är att dela dessa känslor med andra människor.. okej, det kan jag köpa men det handlar fortfarande om att prata med andra om MINA känslor, men jag vet att andra som är där är i min situation allihopa och jag vet att de är dom som vet exakt vad jag pratar om och dom finns där för att trösta mig.
Sen kommer vi till steget där de handlar om att ta ett beslut om i mitt fall relationen till min far som skadat mig och fortfarande skadar mig. Nu blir jag riktigt rädd vad menar dom nu ja alltså jag fattar ju att dom menar att jag måste fatta i ett beslut om jag fortfarande vill vara kvar i detta levende som medberoende till min far eller om jag vill tillfriskna men detta gör mig jävligt rädd.. det är ändå min pappa ni vet!
Nu gick jag efter några steg som några amerikanska terapeuter har skrivit J & L friel.
Gode gud! hjälpe mig!
Skänker tankar till er alla där ute som är i samma situation!
Tusen styrkekramar till er!!!!!
/ en trött förvirrad medberoende.
